– en ca 250-årig påminnelse om skogens betydelse för Falu gruva.
År 1754 – för drygt 250 år sedan – markerades med rösen (i några fall med pålar eller på annat sätt) 112 punkter på periferin av en cirkel med Falu gruva i centrum och med radien 1 mil (en gammal svensk mil = 10 689 m). Lantmätaren Johan Brandberg som var ansvarig för projektet hade fått uppdraget av Kungl. Maj:t’s Bergskollegium redan 1752 och hade under de gångna två åren stakat och mätt upp 32 ”radier med milpunkter” (från gruvan räknat) i cirkeln. Under 1754 beräknade och mätte han ut lägena för ytterligare 32 milpunkter på cirkelperiferin med utgångspunkt från de tidigare uppmätta. Därefter markerade han och hans medhjälpare med stora fyrkantiga rösen dessa milpunkter, där så var möjligt. (Några milpunkter hamnade i sjön Runn och kunde givetvis inte markeras med rösen). Mitt emellan milpunkterna mätte han ut platser för ”mellanrösen” som gjordes något mindre. Sammanlagt 112 rösen (inkl. enklare markeringar såsom stenar och pålar i några fall) lades ut och beskrevs noga i ett dokument som finns bevarat. Dessutom höggs det upp gator mellan rösena på all s.k. bergfrälseskog, dvs skogsmark som ägdes av bergsmännen. På annan mark - skatteskog eller ”bondskog” – markerades gränslinjen endast med bleckor på träden och rösena var oftast ersatta med stenar. Den så uppmätta och markerade cirkeln kom att kallas ”Fredsmilen”. Andra beteckningar såsom ”kolningslinjen” och ”sjumilaringen” har också förekommit.
Fredsmilen var en del av det ”regelverk” för framställningen av olika skogsprodukter för gruvans och kopparframställningens behov som tillkom under 1500-, 1600- och 1700-talen. Falu gruva och kopparframställningen var utomordentligt beroende av riklig tillgång på skogsprodukter och under 1600-talets blomstringstid nådde konsumtionen av ved och träkol i Falun proportioner utan motstycke i landet. Detta medförde ett hårt avverkningstryck på skogarna i gruvans närhet, samtidigt som man utsträckte virkesfångstområdet till att omfatta stora delar av Dalarna och fastställde inom vilka socknar man skulle producera rundvirke och var man skulle producera träkol för kopparhyttorna.
Även om det var först på 1750-talet som Fredsmilen blev fysiskt utmärkt i terrängen runt Falu gruva och då kopplat till ett förbud att kola på bergsmännens mark innanför ringen, så hade det långt tidigare utfärdats restriktioner för avverkning innanför Fredsmilen.
Under jubileumsåret 2004 inleddes en organiserad inventering av fredsmilsrösen. Inventeringen inleddes med föreläsningskvällar om fredsmilen, om hur inventeringen skulle gå till mm. Med hjälp av GPS beräknades lägen för de olika rösena. De inventerades framförallt av Hans Troedsson, Allan Bergs och medlemmar ur Aspeboda hembygdsförening, Grycksbo gille, Österå byalag, samt Sundborns, Vika-Hosjös, Torsångs och Stora Tunas hembygdsföreningar. I Riksantikvarieämbetets fornminnesregister fanns bara fem rösen upptagna då inventeringen inleddes men antalet har nu stigit till drygt 60, eftersom alla återfunna rösen har rapporterats till Dalarnas Museum för besiktning och registrering. Vissa rösen har varit lättåtkomliga och ”välkända”, men det stora flertalet har varit både okända och oidentifierade. Många rösen har blivit mer eller mindre förstörda p.g.a. att stenarna tagits för andra ändamål såsom eldstäder till kolarkojor, nya rågångsrösen, mm, och även p.g.a. modernt och ovarsamt skogsbruk, vägbyggnader mm., men ofta går det ändå att identifiera vad som återstår av röset.
Länsstyrelsen i Dalarna har bekostat enkla men tydliga och beständiga skyltar som har satts upp i terrängen genom hembygdsföreningarnas försorg. Härigenom kan man förhoppningsvis både öka kännedomen och intresset för Fredsmilen och samtidigt bidra till att ytterligare onödiga skador på rösena undviks.
Finns det anledning att ”återuppväcka” Fredsmilen? Som en ”skogshistorisk” företeelse med anknytning till Falu gruva och Världsarvet borde Fredsmilen kunna vara en spännande och pedagogisk attraktion. Att Fredsmilen fyllde 250 år 2004 gör inte saken sämre. En idé att skapa en (eller flera) vandringsled (-er) i ”sjumilaskogen” längs Fredsmilen är intressant. Goda möjligheter torde finnas att utöver bevarade fredsmilsrösen även finna andra skogliga och skogshistoriska företeelser av intresse längs vissa avsnitt av Fredsmilen. I det nya Världsarvshusets entréhall ligger en stor karta (5 m i diameter) över Världsarvsområdena som mosaik i golvet och kartan begränsas av just Fredsmilen. Man hoppas att ”återuppväckandet” av Fredsmilen kommer att inspirera till forskning som fokuserar i första hand på de skogshistoriska aspekterna av Falu gruva och kopparhanteringen. Medan kopparmalmen, som var en av Falu gruvas nyckelresurser, har tagit slut och lett till gruvans nedläggning, så har skogen, som var en annan nyckelresurs för gruvan och kopparframställningen, ”förnyat sig” och blivit resursbasen för nya verksamheter.
Det finns ytterligare några rösen som inte är återfunna. Välkommen att hjälpa till och leta!
Du kan läsa mer på fredsmilens egen hemsida.
Kontaktperson: Maria Lannerbro Norell 023-765522, e-post: maria.lannerbro.norell@dalarnasmuseum.se