TIMMERVÄGEN, INSJÖN

Den stora vägombyggnaden i Insjön kommer i sin norra del att beröra ett åkerområde med många kända fornlämningar. Vi förundersökte därför det planerade vägområdet i början av förra sommaren. Då tog vi av matjorden över mindre ytor och fann bl.a. delar av två slaggvarp, dvs lämningar efter järnframställning från järnåldern. Ytorna fick sedan stå över sommaren. När vi kom tillbaka i september växte där fullt med gula blommor.

Vi tog då bort matjorden över ett större område. De två slaggvapen kom då fram i sin helhet plus ytterligare ett varp. De tre varpen var ca 10x15 m stora, men bara några decimeter tjocka. Slaggen var uppblandad med matjord så vi hade ett drygt arbete med att rensa fram slaggbitarna.

De måste ha varit mäktiga högar en gång i tiden, men när bönderna velat utöka åkermarken och samtidigt behövde fyllnadsmaterial till vägar har de kört bort en hel del. Alla slaggvarp låg i sluttningen ner mot Kålgårdslokan.

Till en järnframställningsplats hörde förutom slaggvarp: ugnar, malmupplag, rostplatser, kolningsgropar m.m. En fin kolningsgrop kom fram vid undersökningen och troligen även en rostningsplats för malm.

Vi hade inte så stora förhoppningar på att hitta bevarade anläggningar i anslutning till slaggvarpen då vi visste att området brukats som åkermark och plogen förstört mycket. I ovankanten på slaggvarpen fann vi dock spår av en eller flera ugnar. Vi fann gropar fyllda med bränd och obränd lera, kol slagg och ugnsväggsbitar. Själva schaktugnen har troligen stått ovanpå och var nu helt borta. Även de obrända lerlagren syntes tydligt då de avvek från den naturliga mon och sanden på platsen. Leran måste ha fraktats dit när man skulle bygga schaktugnarna.

Mindre gropar och fläckar undersökte vi genom att gräva bort hälften och på det sättet få fram nedgrävningen i profil. Slaggvarpen delade vi in i rutor för att kunna hålla reda på vad vi fick fram. Två av slaggvarpen innehöll till största delen bara ett lager slagg och en del kol. I ovankanten fanns några nedgrävningar och rester av ugnskonstruktioner. Den mellersta varpen var det mest komplicerade. Där hade det stått en byggnad under senare tid, förmodligen en smedja. Den hade varit i bruk på 1700-talet, någon hade tappat sin kritpipa.

Vi har funderat en del över vilka steg i förädlingsprocessen som utfördes på järnframställningsplatsen. Man brukar räkna tre steg från järnmalm till färdigt föremål. Först själva järnframställningen som sker i en blästugn, sedan en första smidesfas när man avlägsnar så mycket slagginneslutningar som möjligt och får fram ett råämne. Och siste det slutliga steget, föremålssmidet. I fält såg vi inga tydliga spår av smide som kunde kopplas till den förhistoriska järnhanteringen, däremot har där förmodligen bedrivits smide under senare århundraden. Vi fann en grop som vi tolkar som en ässja nergrävd i det mellersta slaggvarpet.

Eleverna i Insjöns skola fick tillfälla att se den arkeologisk utgrävning, lära sig lite om järnframställning och hur man förr slog eld.

Kontaktperson: Eva Carlsson 023-76 55 13
e-post: eva.carlsson@dalarnasmuseum.se