Dalarnas museum har utfört en kulturhistorisk utredning inför planerna på en ny sträckning för väg 297, delen Östra Tandö - Bu i Lima socken. Arbetet har gjorts på uppdrag av Vägverket Region Mitt. Utredningen skall ingå som en del i en vägutredning.
Utredningsområdet är 7 km långt och 1 km brett. Hela dalgången är av riksintresse för såväl natur- och kulturvård som friluftsliv. I södra delen finns dessutom ett riksintresse för kulturmiljövården "Olsmyran". Syftet med utredningen har varit att få fram ett underlagsmaterial för hur de olika alternativen påverkar kulturmiljön. Studien har främst berört fornlämningar och det äldre odlingslandskapet och den har bestått av arkivstudier och analys av äldre kartmaterial. Ett besök i området har också gjorts.
Förutom ett nollalternativ och en breddning av befintlig väg har Vägverket tagit fram tre andra alternativ. Vägalternativet längs den gamla järnvägsbanken har tidigare utrett och undersökts arkeologiskt och där har det framkommit en hel del ny kunskap om hur området brukats sedan förhistorisk tid.
I odlingsmarken återfinns främst lämningar som anknyter till bebyggelse och smide, dvs. spår av gårdstomter och smedjor men också några boplatser av stenålderstyp. Troligen är många av gårdstomterna och slagglämningarna medeltida, det verkar rimligt då mycke av slaggen har primärsmideskaraktär. Utifrån resultaten från utgrävningen av den medeltida gårdstomten i Risätra finns det anledning att anta att spår av förhistorisk bebyggelse kan finnas i anslutning till fler gårdstomter. Som en mediator mellan inägomark och utmark finns bäckarna med kvarnlämningar.
I skogsmarken dominerar lämningar efter fångstgropar och järnframställningsplatser. De ligger främst inom riksintresseområdet Olsmyran. Järnframställningsplatserna tillhör förmodligen två tidshorisonter, en vikingatidatidigmedeltida och en senmedeltida som sträcker sig fram i 1700-talet. En del av fångstgroparna skall kopplas till järnframställningen, dvs de är i själva verket kolningsgropar från samma tid som de äldsta järnframställningsplatserna. Fångstgroparnas ålder kan däremot spänna från stenålder fram i modern tid. Då de ligger så nära bebyggelsen har det dock antagits vara från yngre järnålder eller medeltid.
Det historiska kulturlandskapet karaktäriserades av stora öppna åkerytor på sedimentjorden närmast älven. De begränsades av bäckar och den kan antas ha brukats under lång tid. Ängsmarken låg i huvudsak i det lägre området innanför. Öster därom, i skogskanten låg bebyggelsen. Den var inte koncentrerad i byklungor utan spridd längs kanten av dalgången, i de sydligaste byarna förekom även bebyggelse närmare älven. Öster om bebyggelsen vidtog myr- och skogsmark.
Åkrar och ängar närmast älven låg i ett gärde gemensamt för en stor del av dalgångens östra sida och det kan antas representera ett äldre inägomarksområde medan de särhägnade och dikade åkertegarna i östra delen troligen i huvudsak representerar en sen uppodling under främst 1800-tal. Bebyggelsen kan utifrån de arkeologiska resultaten antas ha legat närmare älven tidigare. Om inte hela, så kan delar av det stora inägomarksområdet antas ha varit i bruk sedan yngre järnålder.
Idag karaktäriseras landskapet av att många av strukturerna sedan mitten av 1800-talet är bevarade. En påtaglig förändring vid skiftet var att den tidigare slingrande landsvägen i stort fick den dragning den haft fram till idag. Odlingsmarken hålls till stora delar öppen än idag och bebyggelsen ligger fortfarande i skogskanten. En viss förtätning har skett, men annars är det främst i Bu och Ärnäs som strukturen förändrats genom tillkomsten av Limedsforsens stationssamhälle.
Vägalternativet längs banvallen kommer att bryta odlingslandskapets strukturer och skapa en barriär i odlingslandskapet. Vägen kommer också att dras igenom ett område som haft stor betydelse för bygden sedan förhistorisk tid. En breddning av befintlig väg kommer att få följdeffekter i form av att lokalgator och bullerskydd kommer att behöva byggas. Vilka konsekvenser det för med sig är svårt att överblicka. Utmarksalternativen kommer att skära igenom riksintresset men i en zon mellan bygden och komplexen med fångstgropar och järnframställningsplatser. Dessa sträckningar kan komma i konflikt med bäckar med kvarnlämningar och enstaka fångstgropar.
En arkeologisk förundersökning utfördes i oktober 1988 med anledning av planerad nybyggnation av Forskningscenter för Stora Teknik. Tre provschakt, inom gränserna för den planerade huskroppen med källare, togs upp med grävmaskin. Då orörd mark låg 4-5,5 m ner i förhållande till den nuvarande marknivån uppstod en betydande nivåskillnad mellan schaktens öppningsmått och bottenmått.
Den mäktiga fyllningen bestod till övervägande del av slaggdeponier. Det framkom två sentida husgrunder 2,5-3 m ner och de hör sannolikt samman med den industriella verksamheten på platsen. Mot botten i de tre schakten låg finfördelade kolstybblager utan konstruktioner eller fynd. De låg på ett tunt slagglager, respektive direkt på ljus orörd lera. Sannolikt har det legat kolupplag på platsen hörande till någon kopparhytta vid Faluån. Kolprov togs från de undre kolstybblagren och har C14-daterats till 1500 - 1600-tal.
Med anledning av en planerad exploatering av tio tomter för fritidsbebyggelse vid Dalälven, utförde Dalarnas museum en arkeologisk utredning inom fastigheten Torp 1:14. Utredningen omfattade arkivstudier, fördjupad fornminnesinventering och sökschaktsgrävning. Syftet med utredningen var att undersöka i vilken omfattning den planerade exploateringen berörde fasta fornlämningar.
Genom arkivstudierna erhölls en detaljerad bild av den historiska markanvändningen, som tillsammans med den fördjupade fornminnesinventeringen låg till grund för var sökschakten skulle placeras. Totalt utplacerades 46 mindre sökschakt, med en total längd av 152,5 m och en bredd av 1,5 m. Ett lösfynd av en kärna i dalaporfyr påträffades i direkt anslutning till en äldre väg, men i övrigt förekom inga indikationer på fasta fornlämningar. Uppdragsgivaren hade dock vid schaktning av den angränsande våtmarken påträffat tre spetsade trästörar, placerade i trekant; eventuellt en del av en fiske- eller brygganläggning. Inom utredningsområdet förekommer också flera lämningar efter senare agrar verksamhet, såsom åkerhak och en förmodad kreatursstig i den södra delen.
Utifrån utredningens resultat ansågs inga ytterligare arkeologiska insatser vara aktuella inför den planerade exploateringen av området.
På uppdrag av Falu Energi har Dalarnas museum utfört en arkeologisk schaktövervakning i samband med dragning av fjärrvärme i stadsdelen Östanfors. Vid undersökningen observerades ett sammanhängande kulturlager utefter Utmelandsgränd. Kulturlagret innehöll bl.a. kritpipsskaft och yngre rödgods som kunde dateras till 1600-tal. Därutöver iakttogs flera äldre gatunivåer, bestående av humös sand, under Gettorget. Åtminstone en av dessa nivåer verkade ansluta till kulturlagret längre österut. Följaktligen bör gatunivåerna vara från 1600-tal, möjligen även 1700-tal. Det konstaterades också att slaggen tunnades ut österut på åsen. I de schakt där sentida nedgrävningar ej har rört om de ursprungliga lagren låg slaggen direkt ovanpå naturlig morän. Inga fynd tillvaratogs.
I samband med schaktning för bostadshus, garage och avloppsservice på Korsgården 6:1 raä 258:7 gjorde Dalarnas museum en schaktövervakning. För bostadshuset avbanades torven till ett djup av 0,15 - 0,25 m. Där återfanns en oregelbunden stenrad och en bräda. De torde ha att göra med en stenförstärkt gång respektive en spång mellan det befintliga huset och källaren i tomtens sydvästra hörn, en föregångare till 1900-talets grusgång. Det intilliggande kulturliknande lagret utgör troligen rester utav en tidigare markyta.
I området för garaget avbanades torven till ett djup utav 0,4 m. Där återfanns enbart tegelfnas och annat avfall i matjorden. Området har brukats som potatisland under hela 1900-talet, varför eventuella lager i det avbanade skiktet torde vara rejält omrörda.
I ledningsschaktets östra schaktvägg återfanns ett ca 4 m långt kulturlager. Det var troligen rester utav en husgrund. Kulturlagret daterades med hjälp av C14 metoden till medeltidens slut-början av nyare tid. Undersökningen visar att det är möjligt att den äldre gårdstomten skulle ha legat närmare vägen i öster än vad nuvarande avgränsning visar. Resultatet av schaktningsövervakningen pekar dock inte på att några ytterligare undersökningar av området skulle vara relevanta inför de aktuella byggnationerna. Inga fynd tillvaratogs.
Med anledning av att Bergkvist Insjön planerar att bygga en containerterminal och en anslutande väg utförde Dalarnas museum en arkeologisk förundersökning. Undersökningen utfördes i juni 2001 och berörde Insjöns gamla stationsområde och åkermark på fastighet 1:2 och 4:5. I samband med tidigare arbeten i området har det framkommit gravar, raä 48, och järnframställningsplatser, raä 88, 89 och 90. Förundersökningen föregicks av arkiv- och kartstudier, varvid man kunde konstatera att området huvudsakligen utgjort åkermark till och med järnvägsdragningen på 1880-talet. Därefter har området förändrats vid ett flertal tillfällen.
Syftet med förundersökningen var att klargöra om fornlämningar fanns bevarade och om dessa i så fall krävde en mer omfattande undersökning. Angående järnframställningsplatsen raä 88 i åkermarken skulle förundersökningen visa om det fanns lämningar knutna till denna i vägområdet.
Vid upptagning av provschakt i områdets västra del fanns det sparsamt med lämningar efter de vid inventeringen dokumenterade järnframställningsplatserna. Endast enstaka, spridd slagg påträffades. Förekomst av anläggningar, främst nedgrävningar, under ploglagret indikerade dock verksamhet, troligen en bosättning, som kan vara från järnålder. I områdets östra del var marken avschaktad för järnvägsspåren. Endast en mycket begränsad åkeryta framkom men i övrigt påträffades inga spår av äldre lämningar, vilket betyder att det mesta torde vara bortschaktat.
Utifrån förundersökningens resultat anser Dalarnas museum att inga ytterligare arkeologiska insatser är aktuella inför den planerade exploateringen av området.
I samband med schaktningar för avlopp för en enfamiljsfastighet i Olsbacka gjordes en arkeologisk övervakning. Ett 118 m långt ledningsschakt, ca 0,7 m brett och ca 1,4 m djupt, med två större tankgropar, grävdes från huset i norr, söderut i sydsluttning ner mot odlingsmark, strax väster om den s k Fläskkällaren, raä 44, och den förmodade medeltida gårdsplatsen Stora Aspeboda, raä 138. Längst i söder påträffades ett röjningsröse som sannolikt har med odling att göra. I södra delen av ledningsschaktet började slagg uppträda i schaktet. Ungefär mitt på ledningsschaktet upptäcktes en dammanläggning med två liggande parallella stockväggar i öst-västlig riktning. De översta stockvarven har dendrodaterats till omkring år 1470. Närmare huset i norr uppträdde en odlingsyta under slagg på ca 0,7-0,9 m djup. Inga fynd tillvaratogs.
Med anledning av att Mora Kommun en fördjupad översiktsplan för Norra Kråkbergsstranden, norr om Mora centrum, utförde Dalarnas museum en arkeologisk utredning. Utredningsområdet omfattade ca 1,5 kvkm, mellan riksväg 70 och Orsasjön. Flera stenåldersboplatser är sedan tidigare kända i området och har påträffats frameroderade i strandbrinken. En slaggförekomst förekommer bl.a. också. Utredningen, som bestod av en fördjupad fornminnesinventering och provschaktsgrävning, syftade till att söka efter hittills okända lämningar, i huvudsak i anslutning till de äldre strandterrasser som finns utbildade längre upp i det sandiga, fossila flygsandfält som kännetecknar området.
Utredningen kunde påvisa fem nya boplatslämningar. Av dessa låg en nedanför den yngsta av strandterrasserna, på det nuvarande strandplanet. De övriga fyra påträffades på höjdryggar alldeles ovanför en äldre strandterrass, omkring 170 möh. Samtliga lämningar omfattade skärvsten. Vad gäller de två högre belägna påträffades även en mindre mängd avslag. Dessutom kunde en av de tidigare kända strandboplatserna, Raä 396, kompletteras med fynd av slagg från järnframställning av förhistorisk typ. Fynd: avslag.