Ett område med 17 tätt liggande rösen hade nyupptäckts i skogsmark. Upptäckten väckte uppmärksamhet bland lokalbefolkningen och även media skrev om dem. Osäkerhet rådde både bland fackfolk och lokalbefolkning om vad rösena stod för. Med anledning av detta gjordes en begränsad undersökning för att klargöra funktion och datering. Undersökningen urfördes delvis som en publik visning på arkeologidagen 2001.
Rösena och en stenvall var rester efter en tidigmedeltida odling på ett område som tidigare varit utmark. I området fanns även diken, åkerytor och en stenmur som har tillkommit vid en nyodling som förmodligen har skett vid slutet av 1800-talet/ början av 1900-talet.
En arkeologisk utredning har gjorts i Prästhyttan med anledning av att en lantmäteriförättning för ny bro med tillhörande tillfartsvägar skall göras då Stora Enso planerar att förbättra vägen. Vägdragningen passerar ett hyttområde registrerat som fornlämning nr 170 i riksantikvarieämbetets fornminnesregister för Hedemora socken. Länsstyrelsen har beslutat om en utredning gällande en ny bro norr om den befintliga och anslutande vägsträckningar. Den har bestått av provgropsgrävning och arkivstudier och utförts av Dalarnas museum under november 2001.
En hytta finns belagd sedan 1400-talet, men lades troligen ner redan i slutet av 1500-talet. En hammare var sedan i bruk under 1600-talet. Den brann ner och en ny anlades först någon gång efter 1750 och kan sedan ha varit i bruk drygt hundra år. Hammaren och troligen även hyttan har legat väster om ån mellan fördämningsvallen och vägen, medan herrgården har legat på höjden i sydväst. Det finns detaljerade kartor över området först från 1800-talet. De visar viss bebyggelse i det aktuella vägområdet och den har främst haft knytning till smidesverksamheten. Vid provschaktningen fann vi inga spår av byggnader som med säkerhet kunde sägas vara äldre än 1800-talet. Vägen kommer dock att passera över resterna av en arbetarbostad och en järnbod uppförda omkring 1840.
I samband med planerna på en ny trafikplats i anslutning till riksväg 70 i Insjön har Dalarnas museum gjort en arkeologisk utredning. Området innefattade också utbyggnadsplaner för Tomoku Hus och Bergkvists såg och kopplas till detaljplanearbetet som görs över området. De delar av området som inte redan utgör industrimark eller bebyggelse brukas till del som åker, andra delar nyttjas som parkmark och området längst i söder som skogsmark.
Utredningen utfördes under våren 2002 och har innefattat arkivstudier, kartanalys, fördjupad fornminnesinventering och provgropsgrävning. Arkivstudierna har främst gällt Lantmäteriets arkiv, Dalarnas museums arkiv och Antikvariskt Topografiska arkivet (ATA) i Stockholm. Kartanalysen har innefattat berörda delar av byarna Tunsta, Övre Heden, Holen och Sätra. Den bygger främst på storskifteskartor från 1810-talet, första gången området karterades mer noggrant. Större delen av området brukades då som åker, endast en mindre del i söder utgjorde skogsmark.
Utifrån kartanalysen kunde vi dra slutsatsen att det var i norra delen av området vi hade den längsta brukningskontinuiteten. Det stämmer också väl överens med den bild de sedan tidigare registrerade fornlämningarna ger. Kartorna indikerar att flera gravar antagligen var kvar vid storskiftet, att bebyggelsen flyttat under århundradena och att storskiftets bygränser helt bryter den gamla gärdesstrukturen. Den fördjupade fornminnesinventerineng koncentrerades till de öppna odlingsytorna, men även till park och skogsmark. 17 nya lämningar noterades. De flesta låg i området längs Timmervägen i anslutning till Tomoku Hus. Där framkom främst järnframställningsplatser, bo- och gårdsplatser. I skogsområdet i söder fanns sedan tidigare ett antal kolningsgropar registrerat. Några ytterligare lämningar kunde vi inte upptäcka där och vägen har planerats så att vi finner att inga gropar kommer att beröras.
Provgropar grävdes i de ytor som inte kunde inventeras, dvs. främst i gräsvall i anslutning till Timmervägen och Tomoku Hus. Sammanlagt grävdes 122 mindre gropar och i 17 av dem framkom spår av bebyggelse eller järnframställning. Sammantaget visar utredningen att det i området öster om Tomoku Hus, mellan sjöstranden och järnvägen finns ett komplext område med fornlämningar. Det fanns registrerade lämningar där redan tidigare men detta arbete har förstärkt bilden och visat att den är mer komplex. Det ger också en vink om vad som kan dölja sig, alternativt har funnits, på industritomterna, lämningar som schaktats bort utan ordentlig dokumentation. När det blir aktuellt med exploateringar i området är det viktigt att de föregås av arkeologiska undersökningar.