Med anledning av en ledningsdragning genom ett hyttområde med medeltida ursprung, genomförde Dalarnas museum en arkeologisk förundersökning i form av en schaktningsövervakning på fastigheten Lönnemossa 1:24. Förundersökningen genomfördes i juni 2001.
Syftet med undersökningen var att närmare klargöra fornlämningsförhållandena inom exploateringsområdet, samt att bilda underlag för en eventuell huvudundersökning. Den del av schaktet som var aktuell för undersökningen var beläget i starkt sluttande terräng, och endast den södra halvan berörde fornlämningen. En relativt okomplicerad lagerföljd åskådliggjordes, i huvudsak karaktäriserad av ett 0,10-0,30 m tjockt slagglager som överlagrade den naturliga moränen bestående av grus, sand och silt.
I schaktet framkom fyra anläggningar, där lagerföljden uppvisade en mer komplex bild, med olika typer av sandlager i skiftande färg, från svavelgult till ockrarött, och mer eller mindre omfattande kollager. Dessa anläggningar tolkades som lämningar efter rostanläggningar, alternativt avfallslager från rostar eller ugnar. Samtliga anläggningar syntes som tydligt avgränsade lager i schaktväggen. Utbredningen av A1 och A2 kunde dock inte närmare fastställas då de skadats i samband med tidigare schaktningsarbeten. Av de båda anläggningarna bedömdes A1 vara äldst, då den i nordöst överlagrades av lager som i sin tur underlagrade A2. Ett kollager i A2 har 14C-daterats. Resultatet pekar mot att anläggningen troligen är från 1700-talet.
Tjockare slagglager längst i sydväst kunde kopplas till de fyllnadsmassor som påförts och den avsläntning som skett i samband med anläggandet av på- och avfarter till Hedemoravägen (länsväg 266). Spridd förekomst av tegel noterades i övrigt i den sydvästra delen av schaktet, som längs en kortare sträcka bildade ett kompakt lager. Efter avslutad undersökning ansåg inte Dalarnas museum att ytterligare arkeologiska insatser var motiverade i samband med den aktuella schaktningen.
En ny promenadväg ska anläggas längs stranden vid Kyrkudden, Leksands socken och kommun. I samband med markarbeten inför byggandet av promenadvägen utförde Dalarnas museum en arkeologisk schaktövervakning under början av april 2003. Uppdragsgivare var Leksands vatten AB.
Syftet med schaktövervakningen var att närmare klargöra fornlämningsförhållandena på platsen. Inom exploateringsområdet fanns tre kända fornlämningar sedan tidigare, raä 47, 48 och 906 vilka motsvarar en trolig husgrund, en smideslämning med slaggförekomst respektive plats med bebyggelselämningar och slaggförekomst.
Exploateringsytan delades upp på två områden. Vid område 1, nära Prostgårdsbryggan, undersöktes en 52 m lång sträcka väster om den befintliga gång-/cykelvägen. Bredden hölls kring 4 m och djupet varierade mellan 0,250,6 m. Grässvålen och matjordslagret var kring 0,10,25 m tjockt. Därunder fanns ljus brunbeige sand. Schaktet grävdes inte ner i naturlig mark. I schaktet påträffades tre husgrunder. Husgrundernas läge stämmer relativt väl överens med storskifteskartan över området där sex mindre hus finns utritade nere vid älvstranden. Med tanke på husgrundernas utseende och innehåll har bedömningen gjorts att husen inte är äldre än 1650-tal. Efter diskussion med exploatören flyttades själva vägbanan någon meter mot söder, varför två av husgrunderna finns bevarade i slänten omedelbart norr om promenadvägen. Område 2 var beläget kring en stor ravin ca 220 m norr om Hildasholm. Där iakttogs en slaggkoncentration, spår av äldre matjordslager samt en gammal markhorisont.
Dalarnas museum anser inte att vidare arkeologiska åtgärder för detta arbetsföretag är motiverade. Däremot bör man även i framtiden vidta stor försiktighet vid schaktningsarbeten i området kring Prostgårdsbryggan då flera husgrunder ligger kvar under marken omedelbart norr om den aktuella promenadvägen. Schaktet var heller inte grävt ner i naturlig mark varför ytterligare lämningar fortfarande kan finnas under det aktuella schaktdjupet.
Med anledning av markarbete för nedläggning av VA-ledning i Korsgården och Korsarvet, Stora Kopparbergs socken, Falu kommun, utförde Dalarnas museum en arkeologisk schaktövervakning under sommaren och hösten 2002. Uppdragsgivare var VA-verket, Falu kommun.
Inom exploateringsområdet finns talrika lämningar av äldre odlig och bebyggelse med ursprung i sen vikingatid och tidig medeltid. En schaktövervakning på platsen kan bidra till ökad kunskap om kolonisationen och brukandet av det aktuella området i äldre tid.
Den arkeologiskt besiktade schaktlängden uppgick sammanlagt till ca 2125 m och den totala schaktlängden var kring 2505 m. I allmänhet hölls schaktbredden till 1,2 m. Schaktdjupet varierade mellan 0,1 1,5 m och berget gick i dagen på ett flertal ställen. Den opåverkade moränen fanns mellan 0,1 0,6 m under dagens marknivå. Troliga bebyggelselämningar från tiden efter 1650 hittades vid korsningen Labbarvsvägen Lomstigen i form av en möjlig källargrop fylld med "skräp" som tegel, keramik, sten m.m. Invid denna nedgrävning hittades även en möjlig härd alternativt kokgrop som 14C-daterats till tiden kring 600 f.Kr, d.v.s. yngre bronsålder.
Utifrån undersökningens resultat beslöts inga vidare arkeologiska insatser för detta arbetsföretag. Dalarnas museum rekommenderar däremot att stor försiktighet bör vidtas även vid framtida exploateringsarbeten i området, framförallt vid ytan kring korsningen Labbarvsvägen Lomstigen.
Inför planerad bostadshusbebyggelse inom ett 36 000 kvm stort område i Hönsarvet, Borlänge stad och kommun, utförde Dalarnas museum en arkeologisk utredning under juli 2003. Uppdragsgivare var HSB Dalarna. I utredningen ingick arkivstudier, kartanalys och provgropsgrävning. Enligt kartor från 1640-talet låg Nedre Hönsarvets gamla bytomt precis nordväst om det aktuella exploateringsområdet. Den aktuella ytan användes då, liksom idag, till åkermark och var en del i det ena av byns två åkergärden.
Sammanlagt grävdes 138 provgropar jämnt spridda över ytan. Djupet varierade mellan 0,25-0,9 m och den naturliga marken bestod i huvudsak av sand, i nordväst fanns mjäla. Många av schakten saknade lämningar. I områdets sydöstra del påträffades emellertid en härdbotten med okänd datering; och inom ett mindre område i nordväst iakttogs äldre odlingshorisonter i majorden i ett flertal schakt. I områdets västra del påträffades dikesliknande lämningar fyllda med humös sand, en mindre mängd kol samt enstaka brända ben. De kan förmodigen tolkas som rester av gravar. Dalarnas museum rekommenderar att vidare arkeologiska åtgärder vidtas i den västra delen av exploateringsområdet, där misstanke om gravkonstruktioner finns. Detta för att närmare klargöra fornlämningsförhållandena på platsen.
Kvarnsvedens pappersbruk avser att uppföra en ny pappersmaskin. Det kommer att innebära personalparkeringen behöver flyttas till en 4 hektar stor yta söder om industriområdet, där bl.a. Nordanbäcks bytomt legat. En arkeologisk förundersökning utfördes på den nordvästra delen av den planerade parkeringsytan i maj 2003. Den östra delen förundersöktes redan 1991. Då upptäcktes spår efter bosättning, kolning och troliga gravar som daterats till yngre vikingatid och medeltid.
Den nu aktuella förundersökningen bestod av en analys av historiska kartor samt sökchaktsgrävning. Kartanalysen visade att undersökningsområdet, åtminstone sedan mitten av 1600-talet, utgjorde en central del av Nordanbäcks åkergärden strax väster om gårdarna. Rakt genom förundersökningsområdet löpte en hägnad väg/fägata i öst-västlig riktning, nuvarande Gamla Fabriksvägen. I de 58 sökschakten framkom talrika lämningar efter 1900-talsbebyggelse, främst f.d. småindustrier. Därutöver framkom ett dikessystem i främst öst-västlig riktning, men även nord-sydlig. Av dikesfyllningen att döma har de varit i bruk under 1800- och 1900-talet, möjligen även dessförinnan. Några medeltida eller förhistoriska lämningar kunde dock inte upptäckas. På grundval av resultatet är inga vidare arkeologiska åtgärder motiverade inom förundersökningsområdet.
I samband med schaktningsarbeten för VA-ledning längs Trotzgatan (Svärdsjögatan-Nybrogatan) i Falun, har Dalarnas museum 2001 utfört en arkeologisk förundersökning i form av en schaktövervakning. Syftet var att fastställa om och i vilken omfattning arbetsföretaget berörde fornlämning 68, Falu gamla stadskärna.
Trotzgatan följer Trumbäckens tidigare lopp, vilken under 1700-talet utgjorde östra gränsen för Faluns stadsbebyggelse. I det drygt 200 m långa schaktet påträffades bl.a. en broläggning av liggande rundtimmer, som delvis överlagrade en dikesliknande fördjupning. I den nordligaste delen fanns en murad avloppskulvert i slaggsten. Kulverten är förmodligen ett minne från förra sekelskiftet, då Trumbäcken användes som avloppsdike. Längs en huvuddel av schaktets sträckning syntes vidare ett svämlager mot botten av schaktet. Det har troligen sitt ursprung i Trumbäckens bottenlager. Därtill påträffades högre upp i lagerföljden äldre gatunivåer i form av tunna slagglager som överlagrade ett mer eller mindre kompakt utfyllnadslager av slagg.
Inför en planerad gång- och cykelväg längs väg 293 mellan Smedsbo och Stråtenbo i Aspeboda socken utförde Dalarnas museum en förundersökning av fem objekt. De valdes ut utifrån resultaten av en tidigare utförd arkeologisk utredning. Av de fem objekten var tre odlingsrösen med en brukningsväg i Smedsbo, en terrasserad odlingsyta och ett hyttområde (raä 25) i Stråtenbo. Syftet var att undersöka lämningarnas ålder, den äldre markanvändningen samt om vidare undersökningar var motiverade. Förundersökningen bestod av sökschaktsgrävning. Den terrasserade odlingsytan i Stråtenbo anlades under senmedeltid i kanten av en myr. I närområdet odlades då främst korn på gödslade åkrar, men det förekom även vete/havre. Landskapet var relativt öppet och trädvegetationen dominerades av tall och björk. Under senmedeltid-början av nyare tid torrlades myren och började nyttjas som ängsmark. Myren var en del av Aspåns äldre sträckning, men Aspåns vatten leddes därefter längre norrut för att bättre förse kopparhyttorna med vattenkraft. I södra delen av Stråtenbos hyttområde togs sökschakt upp genom ett större slaggvarp. Varpet började deponeras på platsen under senmedeltid-början av nyare tid. I botten av varpen påträffades lämningar efter en rost från samma tid. Inga ytterligare undersökningar föreslogs inför anläggandet av den aktuella gång- och cykelvägen. Inga fynd tillvaratogs.
En arkeologisk utredning har utförts i Mjälga i Borlänge på uppdrag av J &W Samhällsbyggnad inför planerad exploatering för handelsanläggning år 2002. Syftet var att klarlägga om fornlämningar berördes. Undersökningen utfördes genom arkivstudier, kartanalys samt provgropsgrävning. Utredningsområdet har utgjort en central del av Mjälgas inägomarker omedelbart väster om bytomten (raä 187). På 1600-talet brukat marken som både åker och äng, senare som enbart åker. Det äldsta kända skriftliga belägget för Mjälga by är från 1325. Under 1500-talet nämns tre bönder i Mjälga som skatteskyldiga. 62 sökschakt grävdes fördelade över området. Schaktbeskrivningar upprättades och anläggningar dokumenterades i plan. Till större delen framkom lämningar och fynd som kan härledas till nittonhundratalet och den yngre bebyggelse som har stått här. I den nordöstra kanten av området framkom en del lämningar av äldre karaktär som troligen ligger i anslutning till bytomten närmare älven. På grundval av resultatet är inga vidare arkeologiska åtgärder motiverade inom utredningsområdet. Inga fynd tillvaratogs.
Med anledning av utbyggnad av vatten- och avloppsnätet genom Nedre Gärdsjö och fram till Ingels, Rättvik socken och kommun, utförde Dalarnas museum en arkeologisk förundersökning i form av schaktövervakning under hösten 2003. Övervakningen inriktades på att finna äldre bebyggelselämningar inom området för det tidiga 1800-talets täta radby. Sammanlagt undersöktes en sträcka på 603 m. Schaktbredden låg i huvudsak på 1,6 m. Schaktdjupet varierade mellan 0,2 och 0,65 m. Matjordslagret var i regel 0,2-0,3 m tjockt. Den opåverkade marken bestod bitvis av sand och bitvis av stenig morän. På ett par ställen fanns den steniga åsen direkt under matjorden. Det framkom en hel del bebyggelselämningar och kulturlager i schakten. Däremot verkar inga undersökta lämningar vara av någon anmärkningsvärt hög ålder. Innehållet i kulturlagren pekar snarare mot dateringar kring 1800-/1900-tal, möjligen med enstaka nedslag i 1600- och 1700-tal. Reduktionsslagg av förhistorisk typ som hittades i ett av schakten i södra delen av byn pekar tillsammans med ett tidigare fynd av en pilspets från yngre järnåldern mot en kontinuerlig bosättning långt tillbaka. De förhistoriska och medeltida gårdarna låg möjligen på åkerplatån ovanför den nuvarande bykärnan. Dalarnas museum förordar därför inga ytterligare arkeologiska insatser för detta arbetsföretag. Inga fynd omhändertogs.
Inför planerad utbyggnad av Ornäs skola i Dalsjö, Stora Tuna socken, Borlänge kommun, utförde Dalarnas museum en arkeologisk utredning. Trakten kring Borlänge med Tunaslätten och Ornäs-Torsång utgör ett centralt förhistoriskt och medeltida bosättningsområde med riklig förekomst av fornlämningar. Det planerade exploateringsområdet berör ett område som bedömdes kunna innehålla fornlämningar utöver de i omgivningen redan kända och registrerade.
Utredningen innefattade arkivstudier, kartanalys och sökschaktsgrävning. Analysen av kartor från 1600-talet och framåt visade att exploateringsytan låg i ett gränsområde mellan flera byar och att vägnätet genom området är ålderdomligt. Under äldre tid nyttjades marken som äng, men odlades upp under senare århundraden.
Sammanlagt grävdes 210 sökschakt jämnt fördelade över exploateringsytan, bortsett från en mindre yta i östra delen som används som hästhage. Den ligger strax söder om platsen för ett fynd av en trindyxa (raä 294). Matjorden var mellan 0,2-0,5 m tjock och den naturliga marken därunder bestod av mjäla. Inga lämningar med äldre datering hittades i provgroparna. Dalarnas museum förordar inga ytterligare arkeologiska insatser för detta arbetsföretag. Den mindre ytan i öster, som ej sökschaktsgrävdes, bör dock bevakas i framtiden.
Med anledning av markarbete för nedläggning av elkabel längs med delar av väg 909 mot Kavelmora i Stråtenbo, Aspeboda socken, utförde Dalarnas Museum en arkeologisk schaktövervakning under september 2002. Det aktuella arbetsområdet ligger ca en mil väster om Falun inom hyttområde, raä 25. Idag vittnar ett stort, men ändå delvis bortschaktat, slaggvarpsområde om den verksamhet som en gång bedrivits på platsen. Historiska källor berättar att det i Stråtenbo år 1640 fanns tolv bergmansgårdar samt två hyttor med vardera en ugn och sju rosthus. I början av 1700-talet var antalet hyttor utökat till tre. De exakta lägena för dessa hyttor är för oss i dag ännu okända. I det aktuella ledningsschaktet påträffades sju lämningar av rostar, främst kallrostar. De äldsta har daterats till högmedeltid.
Med anledning av nybyggnad av ett bostadshus i kvarteret Herrhyttan 3 i Falu stad, utförde Dalarnas museum en förundersökning. Den utfördes i början av april 2003. Den aktuella tomten ligger inom Östanfors hyttområde (raä 65) och Faluns gamla stadsområde (raä 68). Två schakt grävdes inom området för det planerade bostadshuset. De påförda slagglagren var ca 2,0 m tjocka och i stort sett homogena. Den naturliga leran fanns ca 2,55 - 2,6 m under dagens markyta. Mellan slaggen och den orörda leran fanns flera påförda och kulturpåverkade lager innehållande grus, sand och framför allt trärester som pinnar, kvistar, spån och näver. En datering av dessa lager tyder på att slaggutfyllnaden har gjorts på 1700-talet.