Med anledning av att Rättviks kommun planerade att uppföra ett ålderdomshem inom Boda gamla bytomt, utförde Dalarnas museum en arkeologisk förundersökning i enlighet med länsstyrelsens villkor. Planområdet ligger centralt i byn och i nära anslutning till platsen för 1600-talets kapell och 1700-1800-talets begravningsplats. Ett antal sökschakt drogs upp för att utröna markförhållanden och ev. fornlämningsförekomster. Centralt hittades en 10 - 15 m vid nedgrävning och mer än 1, 5 m djup, fylld med kalksten, morän och lerskiffer. Sannolikt utgör detta lämningar efter en påbörjad grundläggning/provgrävning för den nya kyrkan som planerades att uppföras på platsen innan sockenstämman flyttade placeringen upp på Bodbackens topp?
I planområdets östra kant framkom en ca 5 x 5 m st stenram, 1,1 m dj. Sannolikt är detta fundamentet till 1764 års klockstapel, enligt 1820-talets storskifteskarta. Inga gårdslämningar framkom och inga föremål äldre än 1800-tal. Därför anses inga ytterligare undersökningar motiverade.
I samband med en geoteknisk undersökning i form av provgropsgrävning inför en planerad industribyggnation, utförde Dalarnas museum en arkeologisk förundersökning i form av en schaktövervakning. Elva gropar togs upp och avslöjade djupa, påförda fyllnadsmassor på den naturliga moränen i form av framförallt industriavfall från främst 1900-talet. Industriavfallet bestod av grus, sten, skrotsten, kisbränder, byggnadsmaterial slagg m.m. Under industriavfallet påträffades mindre rester av rostverksamhet från 1800-talet, vilken var en del i kopparframställningen.
Med anledning av en geoteknisk undersökning vid Stora Tuna kyrka, St. Tuna socken, utförde Dalarnas museum en arkeologisk förundersökning i form av en schaktövervakning.
Två provschakt togs upp intill kyrkans grundmurar. Det första grävdes strax Ö om sydsidans västra portal. På ca 0,5 m djup påträffades grundmuren efter ett senmedeltida vapenhus samt mot botten, ca 2 m ner, spår av omrörda gravar. Det andra schaktet grävdes omedelbart N om långhuset, mellan de västligaste strävpelarna. På ca 1,7 m djup nåddes orörd mjäla. Däröver låg flera gravschakt grävda i varandra med omrörda, fragmentariska benrester.
I samband med en planerad ny åkerväg, utförde Dalarnas Museum en arkeologisk förundersökning i Holen, Norrby i Hedemora sn och kommun, Dalarna. Två kända stenåldersboplatser (raä 272 och 273) samt en gårdstomt (raä 377) fanns i anslutning till exploateringsområdet. I undersökningen ingick kartexerpering, fördjupad fornminnesinventering, fosfatkartering och provgropsgrävning.
Under den tid som området utgjort inägomark har den i huvudsak brukats som ängsmark. Bystrukturen har sannolikt förhistoriska men säkert medeltida rötter. De tidigare kända stenåldersboplatserna lokaliserades och i matjordslagret gjordes några fynd av avslag i kvarts och annan stenart, bränd lera, brända ben, ett sandstensbryne och enstaka slagg. I åkermarken väster om raä 377 hittades föremål/fragment av gårdstomtskaraktär. Vid provschaktning i den planerade vägsträckningen straxt norr om stenåldersboplatserna framkom inga anläggningar eller boplatsfynd. Med hänsyn till topografin och spridningsbilden av boplatsfynd, bör tydligare boplatsstrukturer finnas något söder om exploateringsområdet.
I samband med nedläggning av vattenledning till en planerad servicebyggnad i kv Posten 10 i Falu stad, utförde Dalarnas Museum en arkeologisk förundersökning i form av schaktövervakning. Kvarteret är beläget i Falu gamla stadsområde, raä nr 68, Falu stad.
Vid schaktningen framkom kulturlager med varvade ljusa och mörka lager bestående av grusblandad sand. Dessa avbröts här och var av gropar fyllda med slagg. I en kort sekvens av schaktet framkom timmerrester med en fragmentarisk knut. Timret var tidigare avgrävt av ett rörschakt vilket gjorde tolkningen svår. Möjligen hör timmerkonstruktionen till en källare eller en byggnad vars nedre stockvarv grävts ned under markytan. I stockarnas underkant fanns bitar av slagg och tegel. Överkanten var eldpåverkad varpå lera hade påförts. Ovanpå detta fanns ett näverlager som bildade botten i en grop fylld med kol och sot.
Schakten grävdes ca 1,8 m djupa. Kulturlager fortsatte under den framtagna ytan i schaktbotten.
Inför vägbreddning och dikning av länsväg 875 mellan Sundborns och Toftbyns socknar utförde Dalarnas museum en arkeologisk utredning 1995.
I Ottesbo hittades slagg. I byarna Backanäs; Sveden och i Boränget skär vägen igenom äldre gårdstomter och ålderdomligt kulturlandskap. Vid Sveden och Boränget föreslås en arkeologisk förundersökning.
Inför ett planerat nytt vägsystem i Lindan-Hångsarvet i St. Tuna sn och Borlänge kn, utförde Dalarnas Museum en arkeologisk utredning under perioden juli - september 1995. Den arkeologiska utredningen utfördes genom en agrarhistorisk analys med kartkalk, en fördjupad fornminnesinventering och en provgropsgrävning.
I det aktuella området fanns under 1600-talet flera ensamgårdar vilka sannolikt etablerats under medeltiden. Några av skattehemmanen var delade och utgjorde mindre byar medan kronohemmanen fortfarande var ensamgårdar. Till de olika enheterna hörde åkergärden, ängsgärden och utmarker. Flera gårdar brukades av bergsmän. Ägogränserna från 1600-talet är inte bevarade eftersom marken omarronderades under 1800-talet i samband med skiftet. Några vägar har dock kvar sin gamla dragning. Inget av de äldre bebyggelselägena kommer att beröras av den nu aktuella exploateringen.
Flera fynd av kvartsavslag samt ett skifferavslag gjordes i två områden inom utredningsytan. Dessa utgör sannolikt neolitiska boplatslägen. För övrigt fanns gårdstomtsfynd/-fragment, slagg och bränd lera, spik, hästskosöm, övriga järnfragment, del av kritpipa samt en skärva av drejad keramik.
Med anledning av ett vägbygge i bruksområdets utkant, gjordes en dokumentation/kartering av vattenkanalsystemet vid Johannisholms glasbruk och järnbruk som anlades 1808 och lades ner 1860.
De flesta byggnader som hört till bruket var borta. Vid dammen och kanalerna finns ett sliphus och ett hus med rester av ett vattenhjul, samt en större byggnad som kan ha varit det vattendrivna sågverket. Rester av glastillverkning fanns över hela området kring dammen men främst på området söder om denna. Ett mindre slaggvarp (raä nr 6) ligger NO om dammen.
För att tillvarata vattenkraften har vattnet från Vanåns södra fåra letts in i en damm centralt i bruksområdet, vilken reglerades med dammluckor. För att driva glassliperi, stampverk, såg och kvarn har vattnet sedan letts vidare genom sammanlagt fem kanaler. Kanalerna ingår i två kanalsystem, ett mot norr och ett mot öster.
Med anledning av anläggandet av en cirkulationsplats i korsningen Åsgatan - Gussarvsgatan/Brunnsjögatan i Hedemora stad och kommun, utförde Dalarnas Museum en förundersökning under augusti månad 1995. Sammanlagt skiktgrävdes 8 schakt med hjälp av grävmaskin försedd med planeringsskopa. Marken var mycket söndergrävd av tidigare gjorda rör-, kabel- och ledningsschakt. I Åsgatans norra sträckning framkom en äldre kullerstensbeläggning. Kulturlager sannolikt innehållande äldre vägbeläggningar framkom i ett schakt väster om Åsgatan. För övrigt framkom sentida bebyggelserester med tegel.
I samband med grävningsarbeten vid restaureringen av Leksands kyrkas exteriör, utförde Dalarnas Museum en arkeologisk förundersökning i form av schaktövervakning. Fältarbetet utfördes under augusti och oktober månad 1995.
Grävningsarbetet innebar att en grund ränna handgrävdes runt hela kyrkobyggnaden för att skapa en tillfällig luftningskanal inför putsningen av fasaden samt att två brunnar på var sida om koret skulle friläggas. Dessutom grävdes schakt för nedläggning av åskledarkablar.
Delar av kyrkans grundmur framkom. Denna var uppbyggd av rektangulära tuktade stenar men även av natursten. De sistnämnda sköt på vissa ställen fram upp till 0,4 m utanför grundmuren. En igenmurad port fanns i södra skeppets västra del där det tidigare funnits ett vapenhus. Ytterligare en igenmurad port -"prästporten"- fanns i korets södra vägg. Vid grävningen för åskledarkabel mellan kyrkan och klockstapeln, framkom kulturlager i området närmast kyrkan. Kulturlagren slutade tvärt ca 10 m öster om sakristians östra vägg vilket möjligen kan tyda på att kyrkan i äldre tid varit omgiven av en kyrkogårdsmur eller annan avgränsning.
I samband med nedläggning av en fjärrvärmeledning längs Linslagarevägen/ Bergshauptmansgatan vid Falu gruva inom raä 109, utförde Dalarnas Museum en förundersökning i form av schaktövervakning. Fältarbetet utfördes under sista veckan i juli 1995.
Schaktet, som blev ca 240 m långt och 1,3 m brett, maskingrävdes skiktvis genom ett flertal hårda "ihopcementerade" slagglager i Bergshauptmansgatan där flera vägnivåer eller arbetsytor framträdde. Dessutom framkom kulturjord med fragmenterade trärester i skikten mellan slagglagren i schaktets norra profil. Dessa utgör sannolikt bebyggelserester från Bergsmännens gruvbodar samt arbetsytor framför desamma. På karta från 1664 finns gruvbodarna markerade intill Bergshauptmansgatan som då var en av huvudvägarna mellan Kopparberget och Falun. Schaktet grävdes mellan 0,9 och 1,8 m djupt.
I ett av de undre slagglagren togs ett kolprov vilket C14-daterades, efter kalibrering, till år 1306-1610 e Kr (två sigma). Både vägen och tomtgränsen mot vägen har legat relativt stilla sedan medeltid medan bebyggelsen inom kvarteret säkerligen skiftat i form, funktion och utbredning.
I Linslagarevägens schakt fanns den orörda moränen högt upp mot markytan. Längre norrut fanns en svacka vilken var fylld med löst liggande slagg. I schaktets norra ände bestod fyllningen av material från ett skrotstensvarp.
Med anledning av en planerad utbyggnad av ett enfamiljshus på fastigheten Gamla Herrgården 13 i Falu stad och kommun, utförde Dalarnas Museum en arkeologisk förundersökning. Arbetet utfördes under några dagar i september och oktober 1995. Fastigheten ligger inom raä 58 och 68 som utgör Falu stads äldsta stadsområde. Fastigheten angränsar dessutom till raä 95 och 98. Enligt tidigare undersökningar i området ligger lämningarna av Borns hyttegård från 1300-talet under ett fyra meter tjockt slagglager. Då schaktdjupet nu endast uppgick till 0,5-0,9 m förväntades vi hitta yngre lämningar från exempelvis bostadshus eller ekonomibyggnader vilka finns utritade på de äldre fastighetskartorna.
Tre schakt maskingrävdes skiktvis. Två av schakten innehöll endast slagg. I det tredje framkom bebyggelserester från en uthusbyggnad samt en arbetsyta eller gårdstun. Bebyggelseresterna bestod av syllstensrader, en syllstock, en hård golvyta av grusblandad sand samt en trappsten som troligen hört till byggnaden. De kulturlager som påträffades begränsades nedåt av påförda slagglager. Fynden bestod av glaserad keramik, porslin, spik, hästskosöm, flaskglas, tagel och läder. De kan sannolikt dateras till sent 1800-tal och 1900-talets början.
Dalarnas Museum utförde under några dagar från juli till oktober månad 1995, en arkeologisk förundersökning i form av schaktövervakning i Torsång och på Sunnanö i Torsångs sn och Borlänge kn. Arbetet utfördes på var sida om Lillälven i samband med nedläggning av en högspänningskabel. Sammanlagt maskingrävdes en sträcka på ca 1400 m som var ca 0,7 m bred och 0,6-1,5 m djup. Schaktet grävdes från östra sidan om bron över Lillälven och ca 450 m norrut för att sedan fortsätta längs vägen på andra sidan älven upp till Burgrevgården på Sunnanö.
Eftersom fornlämningstätheten i Torsångstrakten är hög, förväntades vi hitta fler och tydligare kulturlager än vi gjorde. Schaktet berörde fornlämningsområdet till raä 26 men inga förhistoriska fynd gjordes. Schaktet grävdes till största delen av sträckan genom vägutfyllnadsmaterial bestående av grus, sand och sten på orörd mo/mjäla eller sand. Kulturpåverkade lager påträffades endast på två platser: på södra sidan Lillälven mitt emot hembygdsgården och strax söder om Burgrevgården på Sunnanö. På den förstnämnda platsen gjordes fynd som sannolikt kan dateras till sent 1800-tal eller möjligen tidigt 1900-tal. Dessa bestod av spik, hästskosöm, gulglaserat rödgods, fönsterglas samt fajansskärvor.
Inför en planerad kyrkogårdsutvidgning vid Nås kyrka gjorde Dalarnas museum en arkeologisk förundersökning 1993-94.
Större delen av området har i sen tid brukats som åkermark utom i västra delen vilken utgjordes av gräsmatta. Vid provgrävning framkom under ploglagret svårtolkade små oregelbundna sotfläckar. I västra delen var marken mer kulturpåverkad. Där framkom ett stolphål och däröver, i matjordslagret, fanns tegel, djurben, trä och keramik. I denna del skall enligt äldre kartor prästgården ha legat som troligen rivits på 1700- eller början av 1800-talet. Det finns också en tradition om att en äldre kyrka legat här.
Med anledning av dragning av en högspänningskabel i Österby i stora Tuna socken, utförde Dalarnas museum en arkeologisk förundersökning i form av en schaktövervakning under september-oktober 1995. Strax öster om den registrerade slaggförekomsten raä 132, påträffades ett lager innehållande enstaka slaggstycken, sot och mo. Lagret tolkas som rester efter järnframställning, sannolikt från den yngre järnåldern. Någon konstruktion påträffades emellertid inte, men ugnsplatsen bör ha legat i närheten. Mitt på åkergärdet, 20-30 m öster om den registrerade stenåldersboplatsen raä 80, kunde ett djupare liggande kulturpåverkat lager observeras, innehållande enstaka skärvsten, järnslagg, kanske både från reduktion och smide, samt ett keramikfragment. Lagret representerar möjligen en äldre odlingsyta, men med spår från förhistoriska bosättningar i närheten. I denna del påträffades dessutom ett kvartsavslag.
Med anledning av förstärkningsarbeten på dammvallen inom hytt- och hammarområdet i Saxhyttan, utförde Dalarnas museum en arkeologisk schaktövervakning i september 1995. Schaktövervakningen gällde borttagandet av torv- och humuslager samt stubbar och rötter på dammvallens krön.
Vid schaktkontrollen kunde dammens konstruktion studeras. Dammen var i södra kanten och runt utskoven uppbyggd med en ca 2 m hög kallmur av huggna gråstensblock. Norr om kallmuren, mot själva vattenreservoaren, bestod fyllningen endast av slagg och lite moränsten. För att hålla dammvallen tät bör den således ursprungligen ha varit brädfodrad på norra sidan.
Med anledning av planerad nydragning av riksväg 60 Falun-Borlänge, utförde Dalarnas museum en arkeologisk förundersökning vid "Tallen" i Nedre Gruvriset, raä 224 E och F i Stora Kopparbergs socken, Falu kommun, 1995. Fornlämningarna består av äldre gårdslämningar med omgivande odlingslämningar.
Förundersökningen skulle klargöra fornlämningarnas karaktär, ålder och utbredning. Den lades upp i tre steg: analys av historiska kartor, kartering av dagens kulturlandskap samt provgrävning.
Dagens kulturlandskap inom undersökningsområdet uppvisar stora likheter med det historiska, såsom det redovisats på 1700- och 1800-talskartorna. Många åkerformer, hägnader, odlingsrösen och vägar finns kvar. Odlingsmarken under första hälften av 1700-talet karaktäriseras av att inägomarken bestod av täkter som brukades i lindbruk, vilket innebar att en stor del av marken utgjordes av äng. Mot mitten av 1800-talet brukas större delen av inägomarken som åker, troligen i någon sorts cirkulationsbruk. Vid mitten av 1800-talet hade de två sydligaste gårdarna i byn flyttats, de som låg inom undersökningsområdet. Provschakten kunde bestämma platsen för den mellersta gården, raä 224 F, i form av en uppförd husgrundsterrass med påförda byggnadsavfallslager. De daterbara fynden i byggnadsavfallet anger 1600/1700-tal, men kol från terrassens botten antyder att terrassen/gården kan ha anlagts vid mitten av 1500-talet. Därtill framkom ett stort igenfyllt dike, 6 m br och 1,4 m dj, av okänd funktion och ålder samt ett kulturlager/husgrund från mitten av 1800-talet. Träkol under två stenmurar/åkerterrasser daterades till omkring mitten respektive slutet av 1200-talet.