Med anledning av schaktning för fjärrvärme i Engelbrektsgatan, Magasinsgatan samt Hyttgatan i Falun utförde Dalarnas museum en arkeologisk förundersökning i form av schaktövervakning på uppdrag åt Falu Energi AB, i november-december 1997.
Den kontrollerade sträckan var belägen i området Gamla Herrgården och berörde således raä 68, Falu stad. Schaktet var 234 m långt, ca 1 m brett och 1 m djupt. Marklagren i Engelbrektsgatan samt i stora delar av Magasinsgatan uppvisade många recenta störningar i form av nedgrävningar och ledningsdragningar. På enstaka platser kunde dock slagglagret synas skiktat med tunna horisonter av mjäla - möjligen vägytor. Schaktningen kom endast att beröra påförda slagglager och kom aldrig ner till naturlig mark.
I Hyttgatan framkom en ca 1,5 m lång kullerstensbeläggning, på ett djup av 0,3 m. Vid anslutningen till daghemmet påträffades en platå uppbyggd av sandig lera, i vilken det framkom en keramikskärva daterbar till 1600-1700-tal. Platån begränsades i tomtgränsen mot gatan av en stolpe och därinnanför av några större stenar. Den hade troligen sträckt sig in under daghemsbyggnaden, men hade grävts bort vid uppförandet av denna. På gatusidan av stolpen fanns kulturlager.
På platån har det antagligen inte stått något bostadshus, utan snarare någon enklare konstruktion avsedd för exempelvis hantverk. Detta skulle kunna vara orsaken till att den inte finns markerad på äldre kartor. Vid uppförandet av tomtens nuvarande huvudbyggnad 1939, fanns ett antal mindre byggnader längs gatan på den tomten. En av dessa var belägen där de nu funna resterna påträffades. Husen lär vara uppförda efter år 1886. Keramikskärvan som påträffades inne i platån visar att anläggningen inte kan vara äldre än 1600-tal, däremot kan inte någon främre dateringsgräns fastställas.
Med anledning av fjärrvärmedragning utförde Dalarnas museum på uppdrag av Falu Energi AB en arkeologisk förundersökning i form av schaktövervakning under november 1997. Schaktningar gjordes i Kung Gustafs torg, Slaggatan samt Åbrinken.
Två anläggningar framkom i schaktet i Kung Gustafs torg - en husgrund och en tomtgränsmarkering. Husgrunden låg på en utplanad yta på åsen några meter väster om Åsgatan och sträckte sig ca 6 m längs schaktet. Direkt ovanpå fanns slaggfyllning. Inga fynd gjordes i närheten av grunden, men p g a dess placering inne på torget lär dessa grunder härstamma från byggnader som fanns innan torget anlades på andra hälften av 1700-talet. Samma främre dateringsgräns torde även gälla för den tomtgräns som påträffades längre västerut i torget. Den utgjordes av stockar som sannolikt haft funktionen att förhindra den fina mon under bebyggelsen att glida ut i slaggfyllningen. Vid denna anläggning fanns mycket keramik samt kritpipsrester.
I såväl Slaggatan som i Åbrinken observerades marklager och andra rester som kunde härledas till industriella aktiviteter, bl a spår av industribebyggelse från 1800-1900-tal. Närmast Kung Gustafs torg syntes dock under dessa sentida rester, äldre bosättningsliknande kulturlager.
Med anledning av schaktning för va-ledningar i kvarteret Nya Bergsskolan i Falu stad, fornlämning 68, utförde Dalarnas museum i oktober 1997 en arkeologisk förundersökning i form av schaktövervakning. Rester av en husgrund samt gårdsytor framkom i schaktet, på ett djup av 0,5-2,0 m. På basis av anläggningarnas sena karaktär och deras utbredning, tolkades samtliga tillhöra den äldsta skolbyggnaden vilken stått på platsen mellan åren 1871 och 1923 och den bebyggelsefas den representerar.
Med anledning av planerad nybyggnation på fastigheten kv Köpmannen 2 utförde Dalarnas museum i samarbete med Riksantikvarieämbetet, UV-Örebro, en arkeologisk förundersökning under februari 1997. Kvarteret ligger centralt i Falun, i anslutning till ån och inom raä 68, Falu stad. På den 580 kvm stora tomten grävdes fem schakt ner till orörd lera och dokumeterades i plan och profil.
Undersökningen visade att på leran fanns över hela området ett avsatt svart kulturlager, huvudsakligen bestående av huggspån och kvistar. Däröver låg påförda gruslager, materialet har sannolikt hämtats från den närbelagna åsen. De har troligen påförts i samband med att området togs i bruk för bebyggelse. På det fanns ett kulturlager med bevarade rester av träkonstruktioner, eventuellt kajkonstruktioner. Konstruktionen sträcker sig tvärs över tomten och öster om den fanns de tydligaste spåren av bebyggelse, dvs ett kulturlager med relativt mycket fynd. Slagg hade använts som utfyllnadsmaterial endast i de övre lagren. Fynden i kulturlagren var av 1600-tals karaktär.
I samband med fjärrvärmeutbyggnad till fyra barnstugor längs Gläntvägen i Falun gjorde Dalarnas museum hösten 1997 en arkeologisk schaktövervakning. Motivet var att närmare klargöra fornlämningsförhållandena utifrån den tidigare registrerade gårdstomten med odlingslämningar, raä 113.
Schaktningen gjordes huvudsakligen i väg och cykelbana, men under påförda grus och slagglager fanns äldre markskikt. Vissa framkomna spår kan troligen knytas till de tidigare bebyggelsefaser under 1700-talet. Till dessa hör humösa marknivåer och skikt av åkermarksliknande karaktär. Dessutom framkom stenar som troligen utgjort en fortsättning på en tidigare registrerad stenhägnad.
I den norra delen av schaktet fanns även spår av en yngre bebyggelsefas med bl.a. ett tegelbemängt skikt ovanpå en äldre markyta.
I samband med att Falu kommun sommaren 1997 grävde för ny vatten- och avloppsledning i Trotzgatan mellan Nybrogatan och Magasinsgatan gjorde Dalarnas museum en arkeologisk schaktövervakning. Området ligger inom Falu stad raä 68.
Schaktet grävdes ca 2 m brett och 2-3 m djupt. Den naturliga leran syntes drygt en meter under nuvarande gatunivå. ovanpå leran fanns utfyllda slagg- grus- och stenlager. Slagglagren representerar troligen äldre vägytor. Västra schaktväggen var mycket störd av tidigare schaktning för gasledning. I södra delen fanns på leran ett kulturpåverkat mullrikt lager, troligen rester av odlingsmark. I korsningen Magasinsgatan löpte en träledning ihopsatt av plankor.
Inför planerad VA-utbyggnad och detaljplaneläggning av Västra Korsgården - Korsarvet har Dalarnas museum gjort en arkeologisk utredning. Utredningen har bestått av arkivstudier, kartanalys, specialinventering, och kulturlandskapsanalys.
Kartanalysen gjordes utifrån lagaskifteskartor från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. En mer schematisk karta från början av 1700-talet användes också. Både Korsgården och Korsarvet är sannolikt medeltida gårdar. Under 1600-talet expanderade Korsgården till en by med ett 15-tal gårdar medan Korsarvet förblev av ensamgårdskaraktär. Genom området gick två viktiga vägar mot Aspeboda och Amsberg. Stora förändringar över tid kunde spåras i Korsgården, gårdstomter har ödelagts och hägnadssystemet gjorts om.
Specialinveteringen visade att det trots sommarstugor, villor och nya vägdragningar fanns många spår kvar av äldre bebyggelse, markorganisation, odling och vägsystem. Odlingslandskapet kan beskrivas som småskaligt och formrikt. 325 objekt noterades varav ca 100 odlingsrösen, 60 stensträngar, ett 40-tal odlingsterrasser, 24 husgrunder, ett hudratal åkerhak och några diken.
En jämförelse mellan kartanalysen och specialinventeringen visade att många lämningar i marken gick att identifiera utifrån kartorna. Gårdslägen och delar av hägnadssystem kunde följas tillbaka till 1600-talet, medan odlingslämningarna, pga kartmaterialet, konkret bara kunde följas till slutet av 1800-talet. Sammantaget omfattar planområdet ett förhållandevis välbevarat, småskaligt och ålderdomligt odlingslandskap med stort tidsdjup kring typiska bergsmans- och täktekarlsgårdar, karaktärisktiskt för Kopparbergslagen.
Med anledning av en planerad gång- och cykelväg längs väg 293 mellan Korsarvet och Ingarvet, som berör både St. Kopparbergs socken och Falu stad väster om Falu centrum, utförde Dalarnas museum en arkeologisk utredning våren 1998. Utredningen bestod av arkivstudier, kartanalys, specialinventering och en kulturanalys.
Kartanalysen gjordes utifrån kartor från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. En mer schematisk karta från början av 1700-talet användes också. Korsarvet, Korsgården, Nubbarvet, Harmsarvet och Gamla Berget är sannolikt medeltida gårdar. Under 1600-talet expanderade Korsgården, Önsbacka och Gamla Berget genom ägosplittring, medan Korsarvet, Nubbarvet och Hamsarvet förblev ensamgårdar, möjligen beroende på kronans ägande. I öster, närmast Falu gruva, dominerar Övre och Nedre Gamla Bergets hyttområden.
Vid specialinventeringen registrerades sammanlagt ca 51 enskilda lokaler med lämningar. Av dem kan 23 kopplas till kopparframställningen, 17 till odling, 5 gårdslämningar, 2 äldre färdvägar m.m. En jämförelse mellan kartanalysen och specialinventeringen visade att många lämningar i marken gick att identifiera utifrån kartorna. Gårdslägen, delar av hägnadssystem, färdvägar och hyttlämningar kunde följas tillbaka till 1600-talet, medan odlingslämningarna, pga kartmaterialet, konkret bara kunde följas till slutet av 1800-talet.
Sammantaget omfattar planområdet ett förhållandevis välbevarat, småskaligt och ålderdomligt bergsmanslandskap med stort tidsdjup kring typiska bergsmansgårdar och hyttområden, karaktärisktiskt för Kopparbergslagen. Landskapets grundstrukturer, vad gäller placeringen av gårdar, inägomarkerna, färdvägar, gränser, hyttströmmar och hyttor, är i huvudsak skapade under medeltidens lopp. Däremot är de idag synliga lämningarna till övervägande del formade under 200-årsperioden 1650-1850. Då lämningarna och flera miljöer i hög grad är bevarandevärda, då de ger en visuell förståelse för Kopparbergslagens förutsättningar och framväxt, föreslogs några justeringar av den föreslagna gång- och cykelvägen.
Med anledning av en planerad cirkulationsplats i anslutning till Rv 70 med tillhörande på- och avfarter samt cykel-/gångbana utförde Dalarnas Museum en arkeologisk förundersökning i Tjärna, Borlänge stad, i juni 1998.
Området kring Borlänge utgör ett centralt förhistoriskt och medeltida bosättningsområde på Tunaslätten. Syftet med förundersökningen var att närmare klargöra fornlämningsförhållandena inom det planerade vägområdet och också bilda underlag för beslut om en ev. huvudundersökning. Planområdet berörde två slaggförekomster, registrerade som fornlämningarna raä 40 och 41, och rester av tre by-/gårdstomter registrerade som raä 175, 176 och 177 i Borlänge stad.
Vid förundersökningen grävdes totalt tjugofem sökschakt norr och söder om den befintliga Rv 70. På flera ställen påträffades rester efter sentida gårdslämningar, bl a en brunn. Söder om riksvägen påträffades dessutom i ett av schakten stolphål som tolkas som resterna av ett långhus. Ett stolphål har med hjälp av kolprov daterades till vikingatid. I sluttningen ner mot Tjärnasjön påträffades i två schakt slaggvarp av förhistorisk karaktär, innehållande reduktionsslagg och ungsväggsbitar. I ytterligare ett schakt förekom rester av kulturlager som innehöll bl a kol och brända ben.
Dalarnas museum utförde under vintern 97/98 en arkeologisk schaktövervakning pga grävarbeten för VA-ledningar vid Hosjöstrand. Området berörde en äldre gårdstomt raä 197 B, Vika sn. Vid schaktningen som huvudsakligen gjordes längs med gatan, framkom inga lämningar som tyder på äldre bebyggelse än den på platsen belägna gården Stora Näs. Bebyggelselämningar i form av kulturpåverkade lager med bl a tegel samt nedgrävningar konstaterades men bedömdes vara tämligen sent tillkomna. Utifrån resultaten vid denna förundersökning ansågs inte några ytterligare arkeologiska åtgärder vara nödvändiga.