Gravfältet
Karl Lärka framför
ett gravröse med Gesundaberget i bakgrunden.
Framtvingat av den omfattande skadegörelsen på gravfälten p.g.a. stentäkt och jordbruk utförde Riksantikvarieämbetet 1934 en kartläggning av gravfältsområdena i Bengtsarvets, Häradsarvets och Rothagens byar samt i Utanmyra. Över 650 jordhögar, rösen, stensamlingar och husgrunder över två stora områden karterades och beskrevs. Gravfältsområdena låg inom byarnas odlingsmarker på sluttningarna ner Agnmyren. Åtminstone 141 av dem bedömdes vara förhistoriska gravar. Det är givetvis en osäker uppskattning och senare forskare har ansett att det sannolikt är betydligt färre. Eftersom vi idag endast känner till 18 gravanläggningar, genom inrapporterade fynd och de undersökningar som gjorts, är det verkliga antalet någonstans däremellan.
En mängd "odlingsrösen" har borttagits i
samband med effektiviseringen av jordbruket då gravfälten
låg mitt i byarnas åkermarker. Se exempelvis storskifteskartan från
1842. Inte minst under efterkrigstiden då laga skiftet
påbörjades. Hur många av dem som döljt
gravgömmor går inte att bedöma. Skadegörelsen
pågick en bra bit in på 1960-talet, ofta utan någon
arkeologisk övervakning.
Karl Lärka och landsantikvarie
Björn Hallerdt undersöker skadade rösen 1960.
Behovet att skydda gravfältsområdet från fortsatt
förstörelse hade under åren blivit alltmer uppenbart.
På Sollerön hade fotografen, folklivsforskaren och
hembygdsvårdaren Karl Lärka alltsedan 20-talets undersökningar
tagit strid för gravfälten. Tack vare Lärkas envisa
och nära nog livslånga kamp mot markägare och
myndigheter skyddades gravfälten, men det tog nästan
60 år mellan de sensationella fynden år 1921 till
att länsstyrelsen tog ett beslut om ett över 1000 meter
långt och 600 meter brett fornminnesområde år
1980.
