Ända sedan de vikingatida gravarna upptäcktes på 1920-talet har arkeologer och hembygdsforskare spekulerat i vad det var för människor som gravlagts på platsen, var bodde de, var kom de ifrån, hade de någon särställning i Siljansområdet med tanke på vapenuppsättningar och övrig fyndrikedom i gravarna. En tidigare hypotes har varit att människor från svearnas centralbygder kring Mälardalen organiserat expeditioner upp till det vidsträkta huvudsakligen okoloniserade Dalarna för att utvinna järn under vikingatiden (800-1050). Sollerön skulle enligt denna hypotes ha varit en station i Siljansområdet, där män med vapenmakt kontrollerade järnproduktionen och distributionen till Mälardalen. Med de kunskaper vi har idag ser vi att stora delar av Siljansbygden redan var etablerad före vikingatiden och gravarnas rikedom på gåvor, främst av järn, var allmän inom ett stort område. Vi tror att de avspeglar en relativ rikedom som till stora delar ska sättas i samband med det överskott av pälsverk och järn som Solleröborna på egen hand, likaväl som övrigt dalfolk, kunde avyttra. Framförallt gravfynden speglar långväga kontakter mellan Siljansområdet och omvärlden.

Nu ville vi gå vidare och spåra upp järnålderns solleröbo vid sin egen stugknut. Syftet med vår undersökning 1999 var att finna en gårdsplats från järnåldern. Vår förhoppning var att vi skulle få kunskaper om boplatsens storlek, ålder och de enskilda konstruktionernas funktion och utseende. Den plats som vi valt ut låg i östra delen av Bengtsarvets gravfältsområde, inom gränserna för fornlämning nr 110 i Sollerö socken. Vi satte spaden i jorden den 12 juli och grävde fram till början av augusti.

En förutsättning för undersökningen var det ekonomiska stöd vi fick från Länsstyrelsen i Dalarnas län, Mora kommun och Leader II Dalarna.

Vilka var vi?	Hur grävde vi?	Varför här?	Program
Kartor	Dagbok	Resultat	MUKÅ-99

Till startsidan