Bergslagen med sina välordnade och strukturerade brukssamhällen, med en stark arbetarrörelse som tog ansvar och drev frågor om lokal välfärd, blev ett ideal för det vi kallar ”folkhemsbygget”. Men de rationella och välordnade bruksorterna med stabila industriföretag som idealiserades existerade i en starkt patriarkal struktur. I byggandet av folkhemmet tog en demokratisk kommunledning över bruksledningens tidigare ansvar. Under ett sekel kom bostäder och villkor som erbjöds den arbetande befolkningen att förändras på fundamentalt sätt vilket satt spår i våra bebyggelsemiljöer.

Industrisamhället har utvecklat en mängd nya strukturer och bebyggelsetyper som idag ses som självklara inslag i våra vardagsmiljöer: det är inte bara pappersbruken, järnverken, gruvorna och sågverken utan även hela den struktur som följer av till exempel kvinnors förvärvsarbetande, utbyggandet av det sociala trygghetssystemet med sjukvård, barnomsorg och skola, vägar, järnvägar m.m.

I Dalarna har en mängd namnkunniga arkitekter verkat och satt sina spår under 1900-talet, häribland Osvald Almqvist, Ulla Bodorff (landskapsarkitekt), Alvar Aalto, Ralph Erskine, Cyrillus Johansson och Haakon Ahlberg. Anders Diös är en av länets mest välkända byggherrar vars rika produktion återfinns både inom och utom länsgränserna. I detta sammanhang får man heller inte glömma alla de arkitekter, ingenjörer och byggherrar som verkat utan större uppmärksamhet men som ofta visar upp en omfattande produktion vilken är den som i största grad format våra vardagsmiljöer.